Så kom dagen. Dagen man kände att så här bra har jag inte mått på hela året. Och det här skriver jag när jag har gallsten... I alla fall, med cirka 10 veckor kvar till due date känner jag att jag faktiskt kan göra saker som inkluderar gå, stå, äta, leva, you name it. Okej, foglossningen är dämpad och istället kom sammandragningar, växtvärk, ligamenttjosan men vafan, det kan man i alla fall gå igenom. Gå. Promenera. Alltså, fortsätta röra på benen... Dags för sommarplaner!

 

 

Dagens åk.

 

 

Okej, allt är värt mödan. Enligt den där gravidappen kan barnet drömma nu...

 

Bara för att jag fick betyget mycket bra på proverna hos barnmorskan OCH sen toppbetyg hos tandläkaren, gick jag runt i ett dygn efter det och väntade på att nått dåligt skulle hända mig. För jaha, så när man är gravid får man helt plötsligt bra tänder trots att man äter socker och har kräkts varje dag under en period?! Och mitt blodtryck som var OMG-högt förra året har varit helt normalt under hela den här perioden! Nu ska jag knacka i alla trämöbler vi har här hemma för det här känns inte bra.

 

 

 Det finns en anledning att göra sånt här när man är ensam hemma... Att göra sånt här och äta upp all glass.

 

 

Gravidvecka 26: Du har nu nästan vant dig vid foglossningen från helvetet men du önskar dig fortfarande en gåstol i försenad födelsedagspresent. Om du tycker att din bebis har sparkat mycket innan blir du nog överraskad på hur detta upptrappas då bebisen reagerar starkare på beröring (låt bli magen, han var ju äntligen lugn!). Nej, du kommer förmodligen varken få sova mer eller bättre från och med nu. Så vänj med övergenerös hörsel, att det sparkar i magen, ständigt överfylld urinblåsa, smärta när du rör dig i sängen, att inte kunna ligga på rygg och för att du blir jättehungrig för att du antingen inte hinner somna tillräckligt snabbt eller vaknar mitt i natten/för tidigt på morgonen på grund av de samtliga exemplen som nämnts.

Så grattis, hundra dagar kvar.

 

Då kom Dagen. Som jag hade längtat. Jag fick äntligen se Jurassic Park i 3D på bio. Det var härligt. Överraskande lite tårar dock. Men ack så fint. Älskar musiken, dinosaurierna, dinosauriernas vrål, de dåliga skämten... Men alltså typ allt! Åh... Jag känner faktiskt att en ny film i Jurassic Park-serien inte behövs. Hur överträffar man originalet, nummer ett, det charmiga 1993 års mästerverk? Impossiblé! Fast självklart är jag spänd på att få se en ny film om dinosaurier i nutid. Kanske till och med på bio.

 

Självklart, högsta betyget på upptummande tanter-skalan. 5 av 5!

Att en så jobbig dag kan kännas så bra. Imorse blev det dags för terminens sista tenta! Och vägen dit började oroväckande då bussen var sen, tusen pers skulle ta just den bussen, busschauffören var oglad och jag kände mig bitterfi**ig för att jag bad en annan kvinna på bussen att inte luta sig på min mage.

Men tentan är nu skriven och sen blir det minst två resttentor i höst men det återstår att se om det blir av att göra dem. Hoppas bullen i magen vill bakas extra mycket med andra ord... Men glad kan man vara för stunden i alla fall. Nu kan jag börja fokusera på att jag ska bli mor om typ 14 veckor. Jag ska ta igen alla tv-serier jag har missat den senaste tiden. Jag ska köpa de första sakerna till bebisen. Jag ska försöka träffa familj. Jag ska fan gymma. Och äta glass. Jag ska äta hur mycket glass jag vill. För tjock ska jag ju tydligen ändå bli.

Och som om den här dagen inte skulle kunna bli bättre, men det kan den!

Ikväll ska jag se Jurassic Park 3D!

 

Vi har sett det förr. Men den här gången utan bakfyllan. Av en till anledning missar Doug ännu en gång ett äventyr att lösa problem tillsammans med Stu, Phil och sist men inte minst, Alan. I första filmen fick Doug medverka i  ungefär 10 % av filmen och i den andra filmen var han bara tråkig och befann sig på annat håll... Fast jag inte förstår grejen med att peta ut Doug i varje film ska jag försöka mig på att betygsätta den i alla fall.

 

Skådespelarinsats: Zach Galifianakis (Alan) - mycket bra (ha ingen lust att betygsätta någon av de andra skådespelarna, då den enda anledningen till jag ens har sett filmerna har varit på grund av Zach Galifianakis)

Storyn: Även om en bakfylla inte fick så stor plats i filmen, funkade storyn på ett sätt. Fast mest eftersom att det här var ett slags avslut på filmerna - ganska bra

Djurprestationer: Fin giraff, arga hundar, galna tuppar. Kändes inte trovärdiga i sina rollprestationer - okej