Vi har varit på Leos Lekland, jag har köpt en låda piggelin och jag slutade gråta över att Jurassic Park 3D inte ska visas på bio i Sverige.

 

 

Mums på vår, helg och inget tentaplugg på minst några veckor.

 Och nytt från Iron & Wine.

Skönt att jag inte är ensam.

   

Vecka 20. Halva kvar. Hoppas på en lite mindre kräkfylld tid då. Och mindre illamående såklart. Och kanske inte så mycket foglossning. Och gärna mindre superluktsinne. Sen var det ju det här med vikten. Men annars så. KÖÖÖÖR!

 

Sedan jag failade på förra tentan om medeltiden har jag trott att jag ska skriva omtentan nu på torsdag. Samtidigt som en ny tenta skulle äga rum idag. Suckpuststön, har jag tänkt hur länge som helst (speciellt de senaste dagarna då jag har pluggat som en riktig nörd) men det visade sig nu att jag efter typ 17 år i skola inte kan läsa schema korrekt då omtentan var i fredags. För fyra dagar sedan...

 

Nästa vecka har jag två tentor varav en är om bara ett par dagar så för tillfället försöker jag faktiskt plugga. Idag har jag tittat på den fantastiska BBC-serien Andrew Marr's History of the World...

Efter att jag började på kursen Historia A, har jag inte ändrat åsikt om en sak. Såvida inte Herman Lindqvist pratar om det, tycker jag att historia om Sverige är ganska tråkigt.

 

Eftersom det här nu för tiden är en slags gravidblogg och säkert därför de flesta läsarna har hittat hit, tänkte jag för en gångs skull skriva något som passar in i en såndär gravidblogg.

 

 

Nu är det bara 14 dagar kvar! Känns som födelsedag och julafton, på samma gång!

 

Igår såg jag biofilmen Oblivion. Det betyder tydligen glömska. Svårt ord det där. Jag trodde att det skulle bli lite jobbigt att se filmen eftersom att Tom Cruise hade huvudrollen. Tur nog, glömde jag snabbt bort att Tom Cruise hade huvudrollen och jag fick till och med lite sympati för honom. Liksom "Heja Tom". Och en av hans motspelerskor tyckte jag om att titta på, för jag kunde inte förstå hur hon kunde vara så lik Catherine Zeta-Jones. Jag trodde nästan för en stund att det var Catherine Zeta-Jones tills jag såg hur rynkfri och ung hon var (till skillnad mot Tom Cruise i närbild och Catherine Zeta-Jones i allmänhet).

 

Jag trodde inte att jag skulle tycka om den här filmen. Men det gjorde jag. Inte jättemycket men ändå helt okej mycket. Bra filmmusik, som tydligen var kompinerad av M83 som jag i och för sig inte tycker är världens bästa band men är ändå rätt skickliga och gör intressant musik. Musiken gjorde fan den här filmen mycket intressantare. Oblivion (eller ska vi kalla den Jag har blivit glömsk och det gör mig galen) är inte värd en trea på en skala på fem så den får

en tvåa på upptummande tanter-skalan.

 

 

Igår när jag hade lite folk över hos mig började vi vid ett tillfälle av någon anledning prata om filmer som man gråter till.  Jag tänkte därför lista upp några scener ur filmer som jag har gråtit till.

E.T.: The Extra-Terrestrial - E.T. tar farväl av sin bästa vän Elliot för att bege sig till rymden igen.

Lejonkungen - Simba förlorar sin far i en våldsam "olycka".

Toy Story 3 - Andy växer upp och ger bort sina leksaker och tar förväl av Woody.

Jurassic Park - Skeptiska Dr Grant och Ellie upptäcker "dinosaurierna".

Den otroliga vandringen - Djuren hittar tillbaka till sina ägare. Inflik: Denna film har jag faktiskt inte sett sedan jag var ganska liten och ändå minns jag så tydligt att jag tyckte flera scener i filmen var mycket tårfyllda. Jag kom ihåg korrekt.

Fick denna inbjudan från Liljevalchs konsthall på posten som gäller för en "exklusiv invigning av konstutställningen Africa is a Great Country - Jens Assur".  Invigningen är alltså ikväll men jag valde att inte gå men måste nog försöka besöka utställningen när den öppnar för fölket.

 

Ur ett avsnitt av favoserien The Walking Dead (3x14). I nästa avsnitt kommer guvernören att avslöjas som Batman. Eller, är det bara jag?

 

 

 

 

Idag fyller jag år och inte nog med att jag får äran att höja en siffra i min ålder, har jag också fått äran att se på lilla bebisen i magen för första gången. Gullegull.

I Algeriet köpte min sambo första grejen till vår framtida bébé.

En liten brosch med en ökenräv på...

Chokladmuffins räcker inte. Det blev lite mer fika. Så: Nöt- och chokladsnittar.

Nu har jag i alla fall fått upp en liten bild här genom att dra en 60 meter lång nätkabel från grannen och låna deras internet.

 

Jag håller vad jag lovar: en glad struts

 

 

 

 

Woho! Och om internet var tillräckligt bra för att kunna ladda upp bilder hade jag gjort det nu. Men det gick inte så istället blir det lite text om att bilder kommer sen på bland annat glada strutsar, trädgårdar stora som universum och kanske nån fin utsikt på en hamn.

 

Alltså livet suger lite utan internet.