Imorse möttes jag av denna syn. Räkskal över hela balkongen. Körsbärstomater och fågelbajs på bordet. Vem vill städa?

Jag ställde ut två soppåsar igår eftersom att de bland annat innehöll räkskal, en lukt som jag inte ville att lägenheten skulle fyllas med. Men en natt på balkongen och någon har haft årets fest med våra matrester. Förmodligen fåglar. Men hur starka kan fåglar vara? Min första tanke var att fåglarna hade pickat upp påsarna och dragit ut all mat men kan en liten fågel bära bort en påse med 20 kronor i 50-öringar? Superbirds.

Idag har jag fått besök av min mamma och var då tvungen att städa lite här hemma inför hennes besök. Det var första gången hon besökte mitt nya hem så jag ville inte skämmas. Men jag fick i alla fall toppbetyg. Jag kom sen på att ett kilo lax inköptes igår på ica maxi så jag tyckte att det var en ytterst bra tanke att mamma även kunde stanna på middag med oss. Så det blev lax med rotfrukter och pepparrotsås, vilket blev väldigt lyckat och mättande!

Nu på kvällen blev jag lite rastlös och bestämde mig för att baka lite, eftersom att det var alldeles för länge sedan jag gjorde det. Det blev chokladmuffins med chokladbitar!

Idag har jag färgat ögonfransarna för första gången. Jag tyckte att det skulle vara jävligt skönt att slippa se så död ut när jag är osminkad, vilket jag är ganska mycket nu för tiden. I sommar kan det dessutom vara trevligt att slippa massa mascara men ändå ha lite mörkare ögonfransar.
Resultatet blev självklart att fransarna blev mörkare men jag fick färga i tre omgångar för att få det så.

Förutom att tortera mina ögon har jag tittat på Oprah och gjort köttfärsås.

Idag har jag (på pluggfronten så att säga) skrivit ett litet sista minuten-referat som jag hade kvar i konstvetenskap B, en liten restuppgift alltså. Jag valde att referera ett kapitel (Lichtensteins lånade prickar) av Cécile Whiting ur boken Den maskulina mystiken. Texten nedanför är inte från mitt referat utan endast en putteliten sammanfattning då dessa punkter gällande Lichtensteins konst tas upp:

Har Lichtenstein rätt till att "sno" bilder ur seriealbum och sedan sätta sin egen prägel på dem?
Är det starka bildspråket i konsten gällande könsrollerna uppriktigt eller satiriskt?

Under debatten på 1960-talet tyckte vissa att det var okej att Lichtenstein använde bilder ur seriealbum för att göra sin egen popkonst. Kanske blev han mer accepterad av konstkritikerna när han uppriktigt svarade i försvar under debatten att han endast gjorde det han blev inspirerad till. Formerna och bildspråket fascinerade honom.

Vissa av konstens betraktare tog Lichtensteins motiv seriöst. En del män kände sig till och med hotade av det totala maskulina hos männen som framställdes i konsten. Var det så en riktig man skulle agera?
Medan mannen fick krav på sig, fick kvinnan ännu en pik om att hon endast har makt över hushållet. Så när man ser på kvinnan i Lichtensteins konst frågar man sig, hur mer hjälplös och dramatisk kan en kvinna bli?
Kvinnan tog ett steg tillbaka i kampen om jämställdhet och var tillbaka på 1920-talet.
Andra förstod dock Lichtensteins gensvar på debatten om könsrollerna och att hans konst var satirisk och parodisk på det krav som vissa ställde på samhället och kvinnan och mannen.

Om man vill veta mer om det här eller samspelet mellan konst, kön och modernitet, läs Den maskulina mystiken som Anna Lena Lindberg är ansvarig redaktör för. Eller googla lite.

Var det bara jag som blev gödad med havregryn och mjölk under min uppväxt? Ännu idag åker denna enkla specialitet fram till frukost, mellanmål eller kvällsmål. När jag var liten och hörde pappa säga Havregryn och mjölk, förstod jag direkt vad det gällde:

Havregryn
Mjölk
Valfri sylt
Eventuellt socker
Mumma!

...att vara sambo till en som inte är det