Vi har en granne mittemot vår dörr. Jag har aldrig riktigt kommit överens med honom. Alltså, vi har aldrig haft tillfälle att säga hej och då känner jag mig som en dålig granne. Som gräddet på moset råkade jag en kväll stänga igen portdörren framför honom så att han måste låsa upp den igen fast han har tusen saker att bära på. Dålig granne = jag! Men så hände det. Idag stod han vid samma busshållsplats som mig på stan men vi hälsade inte (som vanligt) och han hade tusen skumma saker att bära på (som vanligt). Efter att vi har åkt buss och kommit fram till portdörren hemma, kompencerar jag den där tidigare incidentet då jag slog igen porten i hans nylle. Jag håller nämligen upp dörren åt honom! Efter att jag sedan har gått in till lägenheten, plingar det dessutom på dörren. Det var Grannen som säger med otippad snälldialekt: Du tappade det här brevet. Jag hittade det här utanför. Då passar jag på. Jag är typ övertrevlig och tackar tusen gånger för att verkligen visa att jag är en trevlig granne som uppskattar lite ord mellan människor! Mission complete.